Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaMora

Sten Widell
Flydde till Sverige från sin våldsamma man

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Det ordnade sig för oss till sist säger en glad och tacksam Lisa Lindström, 58, hemma i bostaden i Mora-Noret.

Bild: Sten Widell

Annons

Det var 2004 jag träffade Lisa Lindström för första gången. Hennes efternamn då var Anzaldua. Hon hade tillsammans med sina tre små döttrar hals över huvud fått fly från hemmet i Phoenix i Arizona från en man som hotade slå hjäl henne. Flykten den här gången gick till Sverige där Lisa har sin svenska mamma. Trots den anknytningen var det inte alls säkert att Lisa och barnen skulle få stanna i Sverige.

Situationen för Lisa och barnen hade utvecklats till ett helvete i Phoenix. Flickornas far hade utvecklat en alkoholism och sannolikt använde han även starkare droger, tror Lisa som kände fruktan för sitt liv. Tre gånger tidigare hade hon tvingats fly från hemmet från den våldsamma mannen. Tillsammans med barnen hade hon bland annat bott på kvinnojouren som har ungefär samma upplägg och syfte i Arizona som den i Sverige. Eftersom hon till sist insåg att hon inte ens kunde stanna i landet tog hon barnen med sig och reste till Sverige.

Annons

Annons

En av dem som genast engagerade sig i Lisas situation efter ankomsten till Sverige och Mora var kristdemokraten Katarina Gustavsson. Lisa fick även stöd genom Mora församling och naturligtvis även genom mamma Solveig som var bosatt i Mora. Lisa var utbildad lärare och hade jobb i Phoenix men genom det trauma hon levt under säger hon att självförtroendet var kört i botten när hon och barnen kom till Sverige. Bland annat hade skolan hon jobbade på låst dörrarna för att den vålsamma mannen inte skulle komma åt Lisa på hennes arbetsplats.

Det blev inte så mycket bättre efter ankomsten till Sverige. Det såg länge ut som om hon och barnen skulle tvingas återvända till USA. Detta att mamma Solveig bodde här var inga tillräckliga skäl för att få stanna. Det tog faktiskt två år innan Lisa såg något som liknade ett ljus i tunneln. Att det till sist löste sig tackar hon en kvinna vid namn Randy på Migrationsverket för. Randy hanterade handlingar för personer som skulle tvingas lämna landet.

Uppenbarligen kände hon speciellt något för Lisas situation och stoppade undan hennes utvisningshandlingar tills argumenten började vända till Lisas förmån.

Mamma Solveig var bosatt i Fu utanför Mora och dit flyttade även Lisa och de underåriga döttrarna. Äldsta dottern fick snart kompisar i Nusnäs och lärde sig svenska i rekordfart. En dag kom hon hem och berättade att hon lärt sig första svenska ordet. Det var ”bajs”. Kompisen hade hund och hade visat hur man plockar upp en hundlort i en hundbajspåse. Tiden tickade på och alltmedan flickorna blev mer och mer försvenskade tragglade Lisa svenska på SFI. Med sin lärarbakgrund fick hon så småningom vikariat på olika nivåer. Det började med tio procent och växte sakta till större insatser. Trots alla dokument Lisa kunde uppvisa på sin utbildning såg det hopplöst ut att få en ordinarie lärartjänst. Lisa säger att hon ett tag nästan var beredd att söka in på högskolan Dalarna för att läsa in en ny lärarutbildning.

Annons

Annons

Nyligen var det nationaldag i USA och det firades med hamburgare. Lite av de amerikanska sederna sitter kvar säger Lisa när vi träffas i hennes bostad och hon summerar den resa som varit. Lisa har tagit mammans efternamn Lindström och hon har sedan åtta år fått sin fasta tjänst på gymnasiet där hon undervisar i engelska. Yngsta dottern tog studenten nyligen, mellandottern bor och arbetar i Skellefteå och äldsta dottern har flyttat hem till Mora efter en sejour i Stockholm. Tjejerna har spelat fotboll och innebandy och i den sporten har de representerat USA:s landslag. Lisa har sin far och sin bror bosatta i Florida och även om de har kontakt har hon ingen längtan tillbaka till USA. Den vålsamma maken har besökaförbud och Lisa har inte fått några livstecken från honom på länge. Sammanfattningsvis vill Lisa poängtera hur mycket hon tycker om moraborna och hur snälla alla varit. ”Jag skulle inte ha varit där jag är idag utan all vänlighet jag mötts av här i Mora”, säger hon.

Annons

Annons

Till toppen av sidan