Annons

Annons

Annons

krönikaMora

Sten Widell
Några effekter av katastrofen i Tjernobyl

Text

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Det ska satsas på kärnkraft i Sverige och förutom de redan befintliga kraftverken föreslår regeringen ändrad lagstiftning så att etablering av ny kärnkraft kan göras på flera platser i landet. Jag har inga synpunkter på det här, bara hoppas att vi ska slippa framtida hot om att släcka ner delar av landet på grund av elbrist.

Tjernobyl stoppade krönikörens kräftfiske vid föräldrahemmet.

Bild: Privat

Eftersom vi ändå talar om kärnkraft. Den 26 april 1986 var jag på väg till Gävle för att springa maraton. Jag hade sprungit här tidigare. Den gången gick maratonbanan ut till Valbo och vände. Nu hade arrangörerna gjort en tvåvarvsbana med start och mål på Gunder Häggstadion. Banan gick bland annat via en gågata i centrala Gävle där man fick trängas med helgshoppande flanörer och barn som kutade hit och dit. Jag hade dessutom nåtts av uppgiften att det kunde vara någon läcka på kärnkraftverket i Forsmark. Det kändes olustigt eftersom det inte var så långt dit.

Annons

Annons

Vid varvningen på stadion försvann en massa deltagare. Det ingick även en halvmara i arrangemanget. Kändes ganska ensamt att ge sig ut på andra varvet och ganska omgående bestämde jag mig för att bryta. 33 gånger har jag startat i en mara och det här var enda gången jag steg av. Kanske rädslan för att dra i sig radioaktivt stoft frammanade beslutet. Att det sedan var i Tjernobyl det hade hänt saker tyckte jag försvarade beslutet att bryta.

Mina föräldrar bodde sedan en tid tillbaka fyra mil norr om Gävle vid en sjö som heter Vittersjön. Sjön drabbades hårt av radioaktivt nedfall efter Tjernobylhaveriet. Även den omgivande terrängen blev starkt nedsmutsad och all jakt upphörde under flera år framåt. Det talades om en nedbrytningstid på 50 år.

Inte bara jakt, bär- och svampplockning rödlistades i området utan även fisket i sjön upphörde. Någon inbillade sig skämtsamt att abborrarna skulle bli självlysande av nedfallet. Jag har badat i Vittersjön efter 1986 men försökt undvika kallsupar.

Minnesgoda kommer kanske ihåg att flera samebyar också drabbades av radioaktivt nedfall. Renarna fick inte äta ”smittad” lav om det skulle gå att sälja renköttet. För att rädda det som kunde räddas transporterades renar till områden som inte påverkats av olyckan i Tjernobyl. En sådan transport var på väg till Dalarna en natt när jag hade krypit till kojs för att sova. Hade inte hunnit somna när telefonen ringde och nattchefen vid centralredaktionen i Falun berättade att rentransporten kraschat och det kanske såg ut som ett slagfält på platsen. Inget för morgondagens tidning men bra med bilder till en uppföljning, vädjade nattchefen. Bara att stiga upp och sätta kurs mot Älvdalen, sedan upp efter Rotälven i nattmörkret.

Annons

Annons

Hade ingen aning vad som väntade men efter någon mil såg jag några ficklampor som rörde sig. En av ficklamporna tillhörde distriktsveterinären Georg Enhörning som berättade att det var endast en ren som fått sätta livet till. Det hela visade sig vara en storm i ett vattenglas som tur var för berörda samer och renar.

Effekterna av katastrofen i Tjertnobyl blev antagligen att mot mina principer bryta ett maratonlopp. Vidare avslutades det årlig kräftfisket i Vittersjön till följd av det radioaktiva nedfallet i sjön.

Till detta kan man väl lägga en äventyrlig bilresa och en sönderhackad nattsömn som resultat av att samer tvingades flytta sina renar från marker som förorenats av radioaktivt Cesium 137 som det angavs i rapporterna.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan