Det är möjligt att det är som museichefen Christer Björklund skriver i sitt brev till ledarsidan, att den aktuella fotoutställningen om kungen är ”populär”. Tyvärr är det bara ett av argumenten i repliken som inte har med saken att göra. Inte heller spelar det någon roll att den är ”harmlös”.

LÄS MER: Museichefen: ”Ledarsidan silar mygg och sväljer kameler”

LÄS MER: Ledare: Pinsamt att Dalarnas museum spelar med i hovets propaganda

Parallellen till utställningen vid demokratins 100-årsjubileum är dock intressant.

Jag hade faktiskt nöjet att vara samtalsledare när den invigdes på Ludvika bibliotek 5 oktober 2019. Talman Andreas Norlén (M) klippte bandet.

Den utställningen handlade om Sveriges krokiga väg till lika rösträtt mellan kvinnor och män. Där belystes förstadierna – envälde, ståndsriksdag, graderad rösträtt, kvasidemokrati där bara män fick rösta.

Jag vill också minnas att besökarna påmindes om att det faktiskt dröjde till 1989 innan människor med intellektuell funktionsnedsättning fick rösta. Att det alltså går att diskutera när vi fick full demokrati, och vilket år som ska firas.

Jag fick fria händer att välja deltagare i samtalet, så vid talmannens sida satt ett antal ledare från det rika föreningslivet i Västerbergslagen. Det blev ett fint möte och så klart kom samtalet också att handla om de direkt antidemokratiska och nazistiska krafter som tagit stor plats i Dalarna, men som tack och lov tynar.

Det var en bra utställning! I all sin enkelhet visade den att det fanns inslag av demokrati före 1921 – och att rösträtten ändå dröjde länge för många människor. Jag tror besökarna förstod att utvecklingen inte var spikrak, att demokratin var skör, att den måste vårdas än i dag.

Åter till kungen.

”I Sverige har vi det statsskick vi har. Man kan tycka vad man vill om det, men det är tills vidare och under överskådlig tid ett obestridligt faktum”, skriver Christer Björklund i sin replik. Han kallar det som nu visas på Dalarnas museum en ”utställning om ett konstitutionellt faktum”.

Men alla som ser utställningen vet att den inte handlar om statsskicket. Det är en hyllning till en ämbetsinnehavare som suttit i 50 år. Till kungen.

Där finns faktiskt inte en tillstymmelse till problematisering. Det enda som vänds och vrids på är fotovinkeln av kungens ansikte. Kombinationen av den låga verkshöjden och en uttrycklig uppmaning från hovet är inte smickrande för museet.

Särskilt märkligt blir Christer Björklunds försvarstal i ljuset av det har skett stora förändringar av just statsskicket under Carl Gustaf Bernadottes levnad. Hela tronföljden har ju ändrats!

Carl Philip föddes till kronprins, Victoria blev kronprinsessa. En förändring som kungen själv har ifrågasatt – så sent som i år, i en famös intervju med SVT. Och detta är så klart inte enda gången monarken agerat på ett sätt som vållat omfattande kritik. Ett annat lågvattenmärke var när han 2004 hyllade diktatorn i Brunei för ”en kolossal närhet till folket”.

Med museichefens logik – där ämbetsinnehavaren, alltså personen, är densamma som statsskicket – kan man fråga sig om inte Dalarnas museum borde ha gjort en fotoutställning om Göran Persson (S) när han firade tio år som statsminister 2006? Det var väl också en ”statsskickskopplad födelsedag”?

Mina svar är nej och nej.

Men regeringskansliet hade säkert gärna valt ut 14 bilder åt museet, motsvarande vad hovet gjorde.