Det är 50 år sedan Norrmalmstorgsdramat utspelades som den bästa thriller för tv-tittarna. Själv såg jag upplösningen av dramat tillsammans med en journalistkollega i Bjursås och jag har även dokumentären om dagarna i och utanför bankvalvet där huvudpersonerna Janne Olsson och Clark Olofsson medverkar tillsammans med hela gisslan. Nu uppmärksammade media det här genom att 50 år har gått och Leif GW Persson kommenterade alla misstag polisledning och övriga ansvariga begick de dagarna dramat pågick.

Det är kanske lätt att vara efterklok men bara det att oreserverat släppa in Clark Olofsson i valvet till bankrånaren Janne Olsson tyckte professorn var rena snurren. De två kunde ju ha varit bittra fiender och här serverade man en oskyddad Clark till en beväpnad bankrånare.

Drygt två år efter Norrmalmstorgsdramat, närmare bestämt julkvällen 1975, får polisen i Mora larm om att det inträffat en skjutning i Vattnäs. Polisstationen är vid det här tillfället bemannad av tre personer, polismännen Sören Matsson och Leif Hjelte samt vakthavande befälet Erik Ingel. Polismännen skickas till den angivna adressen i Vattnäs. Båda är beväpnade men de saknar skyddsväst när de når fram till fastigheten. De upptäcker direkt kulhål i entédörren.

Sören Matsson går först in i huset, tätt följd av Leif Hjelte. Det som möter dem inne i huset har de fortfarande snart 50 år efteråt svårt att glömma. Scener som återkommer emellanåt av tre ihjälskjutna personer och en mycket svårt skottskadad flicka.

Inne i husets bottenplan kan de se gärningsmannen som sitter i en trappa och bredvid sig har han lagt sitt tjänstevapen, en pistol.

Mördaren är officer till yrket och när poliserna senare söker igenom hans bilpåträffas där automatvapen. Nu satt mördaren där i trappen apatiskt precis som han väntade på att bli gripen och han förses med handfängsel och förs till polishuset. En ohygglig händelse kunde ha blivit än värre om mördaren istället valt att försöka freda sig mot de oskyddade polismännen genom att använda den vapenarsenal han medförde i bilen. Idag skulle det anses som grovt tjänstefel att skicka två oskyddade polismän till ett larm av den här typen.

Mördaren dömdes till sluten psykiatrisk vård, men släpptes fri efter bara nio månader då han ansågs frisk.

I augusti 2012 hittades en 76 årig kvinna knivmördad i en lägenhet i Kristinehamn. Misstankarna riktades snabbt mot kvinnans man som är samma person som trippelmördaren i Vattnäs.

Han häktades skäligen misstänkt för ett nytt mord men det hann aldrig gå till någon dom. Han påträffades död på den rättspsykiatriska avdelningen i Kristinehamn där han vistades. Dödsorsaken tros vara en hjärtattack och polisen misstänkte inget brott bakom dödsfallet.

Sören Matsson berättar om en annan händelse som säkert krimprofessorn också skulle ha synpunkter på om han fick möjlighet till det. Det var så att en kvinna i bostadsområdet Tuvan fått en försändelse från sina barns far som hon inte längre var tillsammans med. Kvinnan misstänkte att det var en sprängladdning i paketet och larmade polisen. Sören Matsson och en kollega åkte till Tuvan och hämtade paketet utan större åthävor. Paketet placerades i baksätet i bilen för transport till polishuset i Mora. Paketet visades upp för krminalchefen Helmer Nilsson som inte blev speciellt upprörd och därför placerades den misstänkta bomben på marken på polishusets bakgård.

Nu var det några i polishuset som ändå var nyfikna på det här paketet som innehöll en råttfälla som skulle slå igen när paketet öppnades och utlösa sprängladdningen. Det hade turligt nog inte skett när mottagaren öppnade paketet i Tuvan men när ett par polismän fick paketet att röra sig small det. En enorm explosion som fick element och gipsskivor att lossna i polishuset. Sören Matsson kan skratta åt den här smällen nu efteråt ty ingen människa kom till skada, inte ens han själv som nästan bollat med den livsfarliga bomben. Han konstaterar att idag skulle man i motsvarande situation utrymt hela bostadsområdet Tuvan samt skickat robot och bombteckniker till platsen. Tiderna har förändrats, säger han.